|
|
Den kanske vanligaste åkomman i jultider är mag- tarmstörningar. Julen innebär mycket mat och annan mat än normalt. Många djurägare, eller kanske aningslösa släktingar, tycker att hunden eller katten också skall få ta del av denna mat. Tyvärr är det inte alla djur som klarar det. Resultatet av omtanken blir lätt en våldsam diarré. En del drabbas inte så allvarligt men en och annan råkar riktigt illa ut och kanske får tillbringa en tid på djursjukhus.
Hundar som redan tidigare har ett mag- tarmproblem av kronisk art kan bli riktigt dåliga av att få en enda köttbulle.
Ni som vet med er att era sällskapsdjur är känsliga och lätt får mag- tarmproblem, informera alla gäster om problemet. Berätta att det kan bli stora bekymmer av bara en liten munsbit i allra största välmening.
Även om din hund inte är så känslig så kan en benbit, från t.ex. revbensspjäll, innebära en dyr operation och mycket lidande. Det händer till och med att benbitar skär hål på matstrupen. Då är det inte alls säkert att det går att rädda hunden. Alla ben som hunden kan tugga sönder, eller svälja hela, innebär en risk. Ben kan fastna i tarmen och benbitar eller benrester kan orsaka besvärliga förstoppningar.
Valpar är, liksom små barn, alltid intresserade av att stoppa in saker i munnen. T ex benbitar, strumpor och stenar kan sätta stopp i tarmen. Blir det stopp så resulterar det som regel i intensiva kräkningar och en allmänpåverkad hund eller katt. Snören kan orsaka att tunntarmen träs upp på snöret. Det blir stopp på tarmrörelserna och snöret kan till och med skära sönder tarmen. Tarminnehåll läcker då ut i bukhålan med en allvarlig bukhåleinflammation som följd.
Har du en valp hemma så är det ett styvt jobb att plocka bort alla farliga saker. Men det är viktigt. En olycka händer så snabbt. En tappad hasselnöt med skal som hamnar på golvet kan innebära ett jourbesök på ett djursjukhus.
Levande ljus har man oftast så högt upp att det inte är någon större fara för mindre hundar men katterna vet man aldrig var man har. Även om de inte bränner sig själva på ljusen så kan de mycket väl välta ner brinnande ljus och orsaka en eldsvåda. Ha aldrig levande ljus tända om de inte är bevakade. Håll koll på var katten är.
Det är många hundägare som inte känner till att choklad är giftigt för hundar. Det är choklad med högt kakaoinnehåll som är värst. Fin mörk choklad alltså. I kakao finns ämnet theobromin som är kan orsaka dödsfall. En 100 g chokladkaka med mörk choklad kan vara tillräckligt för att förgifta en liten hund. En lite pralin som hunden råkat få i sig är ingen fara.
Mjölkchoklad och ljus choklad innehåller mindre mängder theobromin och är därför inte lika giftiga men det säkraste är att inte alls ge hunden choklad.
Om du misstänker att din hund ätit choklad så ta reda på halten kakao och försök att uppskatta hur mycket choklad hunden kan ha fått i sig. Ring och prata med Giftinformationscentralen eller med ett djursjukhus/djurklinik för att få reda på om din hund är i fara.
De första symtomen på förgiftning kommer som regel inom 12 timmar. Sympom som kräkningar, oro, skakningar, muskelspasmer, kramper, kraftigt ökad törst, rytmstörningar på hjärtat m.m. förekommer. Dödsfall är emellertid ovanliga.
|
|
|
|
Foderallergi är en immunologisk reaktion på olika foderkomponenter. Allergiframkallande ämnen i maten är glykoproteiner med en molekylvikt mellan 10.000 till 70.000 daltons
och finns i våra vanliga fodermedel som ris, vete, havre, soja,majs, nötkött, fläskkött,kyckling, lamm, ägg, mjölk etc. Foderallergier är inte lika vanligt som man i allmänhet tror, och faktiskt vanligare på katt än på hund. Man räknar med att 5 % av alla hundar med hudproblem är foderallergiska, eller 10-15% av alla hundar med allergier. Det innebär att allergier mot ämnen som finns i omgivningen, t.ex. dammkvalster är betydligt vanligare. En stor del av alla allergiska hundar och katter har dock båda typerna av allergi.
Klåda
Det vanligaste symptomet är klåda och hunden eller katten kliar sig året runt, d.v.s. klådan är inte säsongsbunden. Symptom från mag-tarmkanalen kan också förekomma med lös avföring eller avföring mer än tre gånger per dag liksom astmaliknande symptom. Klådan kan variera från lindrig till mycket kraftig. Det kan klia över hela kroppen eller på ett speciellt ställe. På hundar orsakar klådan hudförändringar vanligen i ansiktet, öron, armhålor, buk, ljumskar, och tassar.
Återkommande öroninflammationer kan ses på hundar, liksom återkommande bakterieinfektioner och jästsvampsinfektioner. Katter kan få ett symmetriskt håravfall, s.k. eosinofila plaque, och små utslag över ryggen. Liksom hos hund ses ofta förändringar på och i öronen, runt ögonen, i ansiktet och på halsen.
Fodermedelsallergier kan förekomma i alla åldrar och på alla raser. Det går inte att skilja klåda och hudförändringar orsakade av fodermedelsallergi från de som orsakats av allergier i miljön, utan en utredning måste göras.
Dietutredning
Tyvärr finns det inga enkla tillförlitliga tester för att ställa diagnos. Vid misstänkt fodermedelsallergi måste man göra en eliminationsdiet, vilket kan vara både besvärligt och tidsödande. Syftet med utredningen är inte att ta reda på vad katten eller hunden är allergisk mot utan om den överhuvudtaget reagerar mot något i utfodringen. Det är viktigt att djuret, innan utredningen startar, har behandlats för eventuella infektioner i huden eftersom dessa också kan vara kraftigt kliande.
Det finns i princip två olika sätt att göra en eliminationsdiet. Det finns kommersiella allergifoder med hydrolyserade proteiner vilket innebär att proteinerna är sönderdelade i så små bitar att de inte kan utlösa en allergisk reaktion. Molekylvikten på dessa foder ligger i medel på 3000 till 9000 daltons beroende på fabrikat.
Det andra sättet är att laga egen mat till hunden eller katten. Man skall ge både en ny proteinkälla och en ny kolhydratkälla, något som djuret aldrig någon gång har ätit tidigare. Vad man kan välja beror alltså på tidigare matvanor. Som ny kolhydratkälla till hund kan man oftast använda sötpotatis, kålrot eller korngryn eftersom de normalt inte ingår i torrfoder eller ges i övrigt. Till katt kan oftast gröna ärtor eller potatis ges. Katter kan dock vara besvärliga med kolhydraterna och då kan de äta bara av proteinkällan.
Förslag till proteinkälla till hund är hjort, anka, struts, gås, get och mera exotiska saker som alligator och känguru. Älg, rådjur och lamm går bra till djur som inte ätit något av detta tidigare. Till katt kan man dessutom lägga till renkött i form av renskav, sannolikt något enklare att få tag på än alligator.
Katter som skall göra en dietutredning måste hållas strikt inomhus.
Under dietperioden får absolut inget annat ges, så alla i familjen och i bekantskapskretsen måste veta vad som gäller.
En hemlagad utredningskost är inte en fullvärdig och balanserad kost. Det går dock bra under de två månader som dieten pågår, utom för unga växande djur där man väljer den kommersiella maten.
Provokation
En dietutredning tar normalt åtta veckor, även om det finns de som blir helt klådfria på kortare tid. De som har problem med magen och tarmen brukar kunna svara snabbast. Om klådan inte har upphört eller mildrats väsentligt är det ingen fodermedelsallergi. Om djuret är helt bra finns stark misstanke om allergi. För att säkert veta måste klådan komma tillbaka när man börjar ge den tidigare maten. Ofta kommer återfallet snabbt, från timmar till ungefär tio dagar. Blir det ingen försämring så är det ingen foderallergi. Hunden eller katten kan ha ett annat allergiskt problem och vara inne i en bättre period. Man kan se dietperioden som en transportsträcka och det är först vid provokationen som man får svaret.
De flesta djur som är allergiska kan fungera bra på något av de allergifoder som finns. En liten andel kan endast äta hemlagad kost som då måste göras fullvärdig. Kortison, som fungerar bra vid andra allergier, har oftast en mycket begränsad effekt vid foderallergier och det är naturligtvis mycket bättre att ge mat som djuret tål än att behöva ge medicin.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|